Frälsningsarmén

Frälsningsarmén i Sverige finns i cirka 90 städer och kommuner med knappt 200 verksamheter. I grunden är man ett kristet samfund med stort hjärta som mynnar ut i ett socialt engagemang. Den kyrkliga delen är nog den som allmänheten ser minst av; samfundets välgörenhetsarbete är mer känt. Där har man flera olika ben att stå på, men det finns inget självändamål i att driva just de frågorna man gör. Insatserna styrs i stället av de behov man ser, och i dagsläget är det i stora drag fyra områden man fokuserar på: barn och unga, äldre, människor i hemlöshet samt människohandel.

När det gäller barn och unga är det ofta föräldrarna som tar kontakt med Frälsningsarmén. Det kan till exempel handla om problem i vardagen eller ekonomiska svårigheter. Organisationen hjälper då familjen med stöd: aktiviteter i veckorna, kollon eller ett par skridskor om alla andra i klassen har ett par.

För äldre är det inte bara ekonomin som är problemet, utan ofta ensamheten. De som kan ta sig till Frälsningsarméns lokaler är välkomna dit, annars kanske någon i organisationen slår en signal för att kolla hur läget är. Man följer också med på läkarbesök, kommer på fika eller hjälper till att sätta upp nya gardiner.

– Många som arbetar inom vår verksamhet säger att ”Ja, men det där är väl inte så mycket att berätta om”, men ofta är det de små sakerna som gör hela skillnaden, säger Mats Wiberg insamlingsansvarig på Frälsningsarmén.

En hel del ekonomiska resurser går till organisationens etablerade och välkända arbete med människor i hemlöshet och missbruk. I Midsommarkransen i Stockholm har man en verksamhet med 30 platser. Numera begränsas inte verksamheten till hemlöshet; flyktingströmmarna gör att nya personer kan behöva hjälp och exempelvis EU-migranter kan få hjälp hos Frälsningsarmén.

De senaste åren har organisationen tagit sig an ett nytt område: människohandel. Här är man tidigt ute och är med och driver utvecklingen i hur man kan hjälpa i sådana situationer. Människohandel kan låta främmande – händer det verkligen här i Sverige? Svaret är tyvärr ja. Människohandeln finns i alla länder i EU och det går att se strömmarna genom Europa. Det kan vara människor i fattiga delar av Europa som lockas eller luras in i möjligheter i Sverige som inte finns eller drivs under rena slavförhållanden. – Som köpare av tjänster behöver vi alla bli bättre på att uppmärksamma och förstå att det går till på det sättet. Är flyttfirman eller nagelsalongen mycket billigare än konkurrenterna kan det bero på att de som utför arbetet är utsatta för människohandel, säger Mats Wiberg.

Förutom att lära svenskar att genomskåda människohandel arbetar Frälsningsarmén med att hjälpa personer ur klorna på sina slavhandlare och ge dem juridiska möjligheter att få ett värdigt liv.

– Människovärde är en central fråga för oss. Varför du har hamnat i den här situationen är inte viktigt, inte heller var du kommer ifrån eller vem du är – det är irrelevant när det finns ett mänskligt behov, säger Mats Wiberg.

Om man tittar på den insamlade mängden pengar som går till välgörenhet varje år är svenskar ett generöst folk. En del ger för att de har möjlighet, en del trots att de har en liten inkomst eller pension. Mats Wiberg menar att man är generös oavsett ålder, men att givandet kan se olika ut.

Äldre kanske har haft mer tid att fundera kring den här typen av frågor och ger pengar mer löpande, medan en småbarnsfamilj kanske har fullt upp med hämtning, lämning och aktiviteter och då snarare ger en slant vid katastrofer och liknande, enstaka händelser.

För varje år ökar de insamlade medlen, och de pengar som Frälsningsarmén får in räcker till ungefär 400 000 hjälpinsatser under ett år. Insatserna kan vara små eller stora, men syftar alltid till att stötta personer som faller mellan samhällets skyddsnät eller inte passar in på olika sätt. I och med att organisationen finns i 130 länder är någon gren av Frälsningsarmén mer eller mindre alltid på plats även vid katastrofer och stannar också kvar efteråt för att hjälpa till.

Samarbetet med Åtta.45 började för många år sedan, när Åtta.45 i Falun hette Edita Bobergs. Samarbetet passade Frälsningsarmén bra eftersom man bland annat skickar ut insamlingsbrev till sina givare varje månad och DR är något av tryckeriets paradgren.

– Det finns ju flera tryckerier som jobbar med DR, men vi har upplevt att man i Falun haft en väldig förståelse för oss som organisation och haft en personlig glädje i att det ska gå bra för oss. Det är när något krånglar som man märker var människor har sitt hjärta, och vännerna på tryckeriet har alltid ställt upp för oss och gjort saker man inte kan förvänta sig. Att de har löst allting på bästa sätt med sådan omtanke och sådant engagemang har gjort att vi aldrig ens funderat på att byta tryckeri. Vi känner oss verkligen hemma, säger Mats Wiberg.

När Edita Bobergs blev en del av Åtta.45 breddades utbudet för Frälsningsarmén, samarbetet utvecklades och man hittade stordriftsfördelar, vilket gjorde att man kunde flytta tjänster som köpts på andra ställen till Åtta.45. Bland annat har man en webbshop som administreras av Åtta.45 i Järfälla där de lokala organisationerna kan beställa insamlingsbössor, skyltar och annat tryckt material. Att man slipper hantera det själv har öppnat dörren för att utveckla både organisationen och samarbetet ytterligare, och man siktar på att utveckla e-handelsslösningen till att omfatta ännu mer.

– Att vi kan vara med och hjälpa Frälsningsarmén att hjälpa andra känns väldigt bra. Vi har ett fint samarbete som vi hoppas kommer hålla länge, säger Anders Näslund, säljare och Frälsningsarméns kontakt på Åtta.45. Samarbetet har även lett till sparade kronor och ören för Frälsningsarmén. De utskick man gör till sina givare är numera portooptimerade och man betalar endast sex procents moms i stället för 25 procent, vilket gör att man kan lägga de sparade pengarna på fler hjälpinsatser.

– Vi som organisation letar efter den här typen av besparingar med ljus och lykta, eftersom det gör att fler kan få tak över huvudet och fler barn till exempel kan få hjälp av sina föräldrar att fira en anständig jul. Det har också tillfört väldigt mycket att vi har kunnat luta oss mot en seriös partner som har visat vägen rent juridiskt, så att allt kring momsen har blivit rätt, säger Mats Wiberg.

I vintras var Frälsningsarmén som vanligt ute på gator och torg och samlade in pengar i sina traditionella julgrytor. I ett samhälle där kontanter blir alltmer sällsynta gäller det dock att anpassa sig. Därför har Frälsningsarmén tillsammans med Åtta.45 tagit fram speciella plattor formade som insamlingsbössor med en QR-kod som givare kan skanna för att ge pengar digitalt. De traditionella bössorna används också parallellt, så att de som föredrar att ge pengar kan göra som vanligt.

Sättet att ge ser olika ut och här är det digitala på stark frammarsch; fler och fler ger Swish-gåvor i stället för att använda plus- och bankgiro. Däremot ser Frälsningsarmén att digitala gåvor ofta föregås av något tryckt material, kanske som en direkt följd av ett utskick med en unik QR-kod som innehåller givarens uppgifter, eller att givaren har sett en annons i tidningen och bestämmer sig för att skänka en slant.

– Vi jobbar med att göra de digitala flödena enklare genom smidig teknik men också genom det tryckta. Vi ser att när människor ger pengar är det ofta knutet till ett DR-utskick. Så för oss samverkar det digitala och det tryckta på ett mycket tydligt sätt, säger Mats Wiberg.

Frälsningsarmén har varit på besök i både Falun och Järfälla, och Mats Wiberg poängterar vilket engagemang och vilken värme som han menar genomsyrar Åtta.45:

– Som kund kan man tänka att det här småskaliga och personliga skulle kunna försvinna i en större organisation, men det har vi inte sett någonting av sedan Edita Bobergs blev en del av Åtta.45. Det har fått fortsätta vara det här fina som vi hade och vi känner samma trygghet – som att det är inom familjen på något sätt. Inom samma leverantörskontakt och trevliga miljö kan vi lösa fler produktioner än någonsin. Det blir ringar på vattnet när man är nöjd.

Text: Malin Pumplun
Foto: Frälsningsarmén/Jonas Nimmersjö
Denna artikel publicerades i nr 1 2019 av Åtta.45 Magasin